Remember what you did when the crowd is gone.

Och på håll såg jag ljusen dö i dimman,
precis när mörkret tändes upp igen.
Det kallas chocktillstånd när orden bränns,
inpå bara skinnet och gång på gång mot asfalten.
Varför skrapa kinden mot väggarna, klämma fingrar i dörrarna,
när benen alltid bär tillbaka hit.
För att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd när tankar känns,
och skär som bitar av glas.
Små, små sår under linningen.
Varför är du som jag mot väggarna,
står tvekande vid dörrarna,
när benen alltid skakar dig tillbaka hit,
för att presentera ett svin.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0