I'm strong on the surface, not all the way through.
I've never been perfect, but neither have you.
Forgetting all the hurt inside, you've learned to hide so well.
Pretending someone else can come and save me from myself.
I can't be who you are.
How am I supposed to be everything they expect me to be? 

Jag formar ord som betyder allt för någon som förstår dem, men betyder inget alls för den som inte tål dem. Musiken är mitt monster, ju mer jag bryter ner mig själv så växer den, för konsten ställer ut mitt liv i monter. Förhärligar, det förfärliga, det besvärliga, det förjävliga. Har ingen fallskärm för det, så om jag faller dör det. Allt jag kan göra är att hoppas att jag aldrig gör det. Gör allt för pengar och bekräftelse så jävla västerländskt, hela min existens, jag jagar nånting nästan jämt. Det kan va kickar eller lugn bara det tar mig ifrån mellanläget, som står för en stund jag klarar inte av det. Var det det här vi offrade allting för att komma fram till, det måste finnas något mer än det de kallar sanning. Det måste finnas något mer än att förfalla sakta, men vi gör sönder oss själva precis som alla andra. Vet inte vad vi springer från men vi finner inget så, vi bara cirkulerar utan riktning eller mål. Vi blundar, det är enkelt å va dum och korkad, och vara ansvarslös så länge man är ung och orkar. Om inte bomben tar oss så gör nog festen det. Finns inget som är lagom, finns inget nästa steg. Finns inga sunda vanor, finns bara ensamhet. Finns inga planer och det utplånar mig nästan helt. Och jag har aldrig haft nån religion, jag kan nästan avundas tryggheten i själva tron. För jag tror på inte på någon eller någonting. Finns inget ankare, finns inget som kan få mig still.