2013

Idag är sista dagen på 2013.
Detta var varit året då jag tappade nästan allt självförtroende, tappade mina barndomsvänner.
Svikit mig själv, min familj och dom få vänner jag hade kvar.
Börjat ta medicin mot depression och mina sömnproblem.
Året då jag kanske missbrukat lite för mycket & hamnat hos polisen kanske en gång för mycket.
Året då jag kanske haft som roligast, och gjort de mest oväntade och roligaste sakerna.
Inskaffat mig nya vänner, som jag älskar över allt annat.
Varit på festivaler och förtärt alldeles för mycket alkohol.
Året då jag fått mitt hjärta krossat så brutalt, blivit utnyttjad och ljugen för.
Bränt allt jag haft då jag handlat på impuls & suttit på balkonger med fina vänner med en cigg mellan fingarna.  Året då jag suttit i min väns bil lite för mycket, sagt saker an inte borde sagt.
Året jag har funderat på att rymma härifrån för en natt, för att skitsnack kretsat kring mig och mina vänner. Året då jag lärt mig så otroligt mycket, och träffat så många härliga människor. Lärt mig att allt är möjligt om man bara vill, och att alla gör fel och vissa är värda att förlåta, andra inte. 

Hoppas jag gör bättre val 2014, annars slår jag mig själv i ansiktet.
 

Det är lika långt tillbaks, vart du än vänder dig

Liknar polaroid
Bleknar med tiden
Perfekta blir stunder
Löser upp som panodilen
Du var medicinen
Jag fick utskriven
Receptbelagd
Kanske tog dig för givet
Gissar att vi möttes någon gång på förfester
Över cigaretter
Under köksfläkten
Plötsligt spricka på spegeln i toaletten
Jag var pengarna till taxin
Du var morgonen efter
Fingrarna i halsen

Jag såg hur du brann som ett doftljus,
du såg hur jag brann som ett bokbål
Baby, du känner mig,
kommer du nå närmre än det där blir det att du bränner dig
Det är lika långt tillbaks, vart du än vänder dig


mitt i.

Är så less på att alltid vara halvvägs.
Alltid mitt i allting.
Mitt i livet, mitt i kaoset, mitt i tankarna.
Mitt i uppväxten, mitt i utveckligen, mitt i låtarna.

Alltid påväg att allting ska lösa sig, alltid mitt i väntan.

frost

Jag saknar oss båda två, men kastar mig ändå 
handlöst i den kroppsvarma kvicksand som kärlek är 

Sommaren knyts ihop, lätt gulnade löv dansar trött trottoaren fram 
Nattfrost till middagstid, vintern kommer sluka oss igen 
Den kommer sluka oss igen ..

Facitenligt precis som Vasa, så kommer vi att sjunka,
u
tan ens få tid att hålla andan, gröngrumligt ser jag dig i dunklet 
Det spränger inuti, om det finns någonting ovan oss 
Jag ber dig att: Ta mig från kärlek 

Dra mig ur denna kroppsvarma kvicksand,
s
om skänker mer sorg än den sänder mig glädje 
Det är sorgligt men sant, men jag har ingen chans 
Så ta mig, ta mig, ta mig från kärlek 
Jag har ingen chans, ingen kraft att sätta emot 
Inget från att ta spjärn, ingen tro att falla platt på 
Jag har ingenting. Jag har ingenting alls

- -

Jag vet inte om det var kaffet eller ciggen som gjorde att hela kroppen pirrade,
eller om det var för att jag spenderade gårdagen vid fläkten med dig.
Jag hade inte träffat dig på så länge, att allt som fanns i mitt huvud var
hur dina läppar rörde sig när du pratade, hur mycket jag ville krama dig i din gråa kofta, 
hur allt gått isär utan dig, men hur allt kändes helt av att sitta brevid dig.

RSS 2.0