Jag är livrädd för att leva.

"Än fanns det tusentals tårar kvar & det är dina att ge vem som helst.
De är de dyrbaraste smycken du har, så be aldrig om ursäkt igen.
Jag är livrädd för att leva & jag är dödsrädd för att dö.
Men älskling, vi ska alla en gång dö."

Du blir flammor omkring mig

Du blir flammor omkring mig, kring mig, så skyll ingenting på mig för, jag är på din sida.
Vad som än kommer ske, om så rätt eller fel, är jag med och jag vägrar att svika.
Bränner ner hela ljuset i takt med att lågorna hoppar,
och lyser upp hela gatan och staden som flammorna når våra kroppar.
För det finns ett ljus som aldrig någonsin slocknar.

När de bränner våran värld ner till grunden och sprider den ut i vinden,
vinden röken i en pelare mot himlen tills den timmen,

den timmen, vi brunnit upp och du blir askan i mig.


Midnight starlight won't shine anymore.

Ibland behöver vi fråga oss sjävla
hur mycket vi är berädd att offra
för dem vi älskar.

Jag kastar sten mot solen, för jag hatar den.

2am; where do I begin? Crying off my face again.
The silent sound of loneliness wants to follow me to bed.
I'm a ghost of a girl that I want to be most.
I'm the shell of a girl that I used to know well.
Too afraid to go inside, for the pain of one more lonely night.
But the loneliness will stay with me, and hold me til I fall asleep.
Broken pieces of a barely breathing story.
I'm just a shadow of what I used to be.
The walls in coming down on me, and I can't find a reason to be loved.
And I've learned to live, half alive.

Välkommen tillbaks.

Jag insåg nog aldrig, hur otroligt innerligt jag hatar den här staden,
och varje tegelsten den står på.
Varje moln som vilar över den,
och varje dumma människa i den.

Glasskärvor.

Jag har någonting i mitt bröst,
som är varmt & dunkar.
Det är knappast ett hjärta,
för varje gång det dunkar,
river det i bröstet.
Likt glasskärvor.

Sharp objects.

Du har ljusgit för dig själv länge nog, 
förstört din kropp med vassa objekt,
och kallat det för konst.

Goodbye.

Jag har nog aldrig varit såhär jävla vilsen & förstörd förut.

Fan.

Och jag har samma längtan nu som då, att livet ska börja på riktigt.

Dilemma.

Jag vill älska dig, och jag vill slå ihjäl dig. Jag vill så gärna att du ska gå din väg,
men jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig. Hah, Vilket dilemma.

we are young

Jag är ensam. Och jag är ensam på något hemskt djupt sätt att jag omedelbart
på någon sekund se precis hur ensam, och hur djupt den här känslan sitter.
Och det skrämmer skiten ur mig att känna mig såhär ensam för att det verkar så katastrofiskt.
RSS 2.0