Jag har sett mig själv sjunkigt till botten allt för många gånger. Det är dags att sjunka lägre nu. Jag vill gömma sanningar, för att sedan skrika dem i en annan riktning. Jag har lärt mig att gå på gator med främmande ljussken, och jag vill härifrån. Så släck ljusen, dem dödar mig inatt.

Jag har inget, så, jag tar kärlek, när jag får chansen.

Take me to the underground, my darling.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart, men du är oförstörd för mig.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går, och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår, och aldrig älska dig igen.

Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem, där är himlen lite närmre för mig.
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt, dit kan jag gå och sakna dig.

Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv, och allting liksom kräver mera nu.
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade älskade du.

When you're forgiving but you can't forget, feels like you're drowning but you still got breath.
And we've been tryna lay this ghost to rest, but there ain't no getting out of this mess.
Now she's showing me mercy as much as she can, she's letting me live with my demons.
See her washing her hands from blood as she's walking away, but still she looks back.
But she's leaving.