Forgiveness

Så jag önskar att du fanns kvar,
och att du håller fast vid minnerna vi har.
Jag blir aldrig den jag var.

Blame game.

Jag suddar ut dig med rus, för jag läste att det inte gick att leva förutan dig.

Å

jag saknar dina andetag. jag saknar hur vi brukade ligga och prata hela natten.
Åh.
 

Men dina ögon förblir mitt universum.

Now you never stay on the phone long enough, why was I so self-important?
You said "I'd see you soon" but that was maybe 4 months ago.

So many questions, I'm talking to myself. I know that you can't hear me anymore.

It's so loud inside my head, with words that I should have said, and as I drown in my regrets. I can't take back the words I never said.

You were always talking shit, I took your advice and did the opposite. We were just being young and stupid.

I haven't been all that you could've hoped for, but if you'd held on a little longer, you'd have had more reasons to be proud.

Etablera kontakt.

Varför var det så svårt att ta tillfällen i akt, varför var det så svårt att etablera kontakt?

Fall out of line.

Springer på darrande ben.

I samma sekund som hans ord kom ut ur munnen "jag vill inte ha dig i mitt liv" fläkte sig mina tankar ut över staden. Tankar om toner brukade få mig att känna mig så levande, med känslan som dimmade av tomhet i bröstkorgen, även fast musiken dånade genom staden.

Den döda vinkeln.

Jag kanske skulle släppt dig tidigare,
jag skulle nog aldrig ha hållit din hand.
Jag kanske aldrig borde ha
kysst dina läppar.
Jag kanske skulle låtit dig gå,
jag skulle nog aldrig ha fallit så hårt,
att jag skrapade knäna.

If it hits you better make it worth the fall.

So I gotta put the good with the bad,
happy and the sad.
So I'll bring a better future,
than I had in the past.
Cause, I don't wanna make
the same mistakes I did.
I don't wanna fall back on my face again.
I'll admit it, I I was scared ,
to answer loves call,
And if it hits better make it worth the fall.

Svett, blod och svik.

Inget runt om kring mig känns så stort som vi, ändå frågar jag mig hur vi tog oss hit. Svett, blod och svik, och allting känns så orättvist.

Allt som sagts.

Varför kan inget bara vara bra, varför måste det sluta i tårar och skrik, bråk och panik? Bara explodera ur all kontroll, i att båda mår skit. Jag förstår inte.

Notes.

Jag vill förklara i noter hur du strödde salt i mina sår, men inga toner kan förklara hur jag mår.

Jag är ledsen men det här är det enda livet jag kan.

Hon springer runt i sommarnätter, springer från allt som får henne att stanna. Det kan vara misstag, tid eller känslor. Mediciner, tankar eller till och med hon själv.

Remember what you did when the crowd is gone.

Och på håll såg jag ljusen dö i dimman,
precis när mörkret tändes upp igen.
Det kallas chocktillstånd när orden bränns,
inpå bara skinnet och gång på gång mot asfalten.
Varför skrapa kinden mot väggarna, klämma fingrar i dörrarna,
när benen alltid bär tillbaka hit.
För att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd när tankar känns,
och skär som bitar av glas.
Små, små sår under linningen.
Varför är du som jag mot väggarna,
står tvekande vid dörrarna,
när benen alltid skakar dig tillbaka hit,
för att presentera ett svin.

Everything we had

Det här blev slutet på allt vi haft, slutet på alla löften och på all tillit.
Löften om att vi skulle klara av allting, bara vi hade varandra.
Vi hade blivit så sköra.
Och efter fyra månader av vinter, kärlek och tårar, så såg jag oss igårkväll.
Jag var rädd och du var trasig. 
Jag tog din hand när du gick iväg, men du var lika kall som alltid.
Lika kall som vinden som susade omkring oss.

"Än finns det tusentals tårar kvar, och dom var dina att ge vem som helst.
Dom är de dyrbaraste smycken du har, så be aldrig om ursäkt igen.
Och snart finns det inga tårar kvar.
Jag kastar stenar i mitt glashus, och kastar pil i min kuvös.
Nu är jag livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö."

Fett deep & seriöst inlägg.

Jag har kommit på mig själv med att i ungefär 7 av 10 fall av alla gånger jag egentligen borde vara ledsen/glad/ förbannad, etc, så känner jag ingenting alls. Som att kroppen, och min hjärna för den delen, liksom stänger av helt. Men att i de andra 3 fallen kan poppa upp ungefär när som helst, oavsett hur jag mår den stunden. Det kan låta ganska komplicerat för de som inte upplevt detta. Men det är ganska komplicerat att leva som en 14 årlig tjej i dagen samhälle, där ungefär alla i ens kompiskretsar lider av antingen depression, ätstörningar, komplex osv. Och är alla beroende av antingen droger, alkohol, uppmärksamhet, skära dig eller ciggaretter. I ett samhälle där alla gör ungefär vad som helt för att få 10 sekunder av uppmärksamhet, om det så ska innebära att man skadar sig själv och sitt inre, eller andra för den delen.

Darling, meet my lover Gin, I feel so real with him.

Who said it's over just because, you're too afraid to say it's not.
 What part of being torn apart, makes even any sense to you at all.

 I need to hear in black and white, that you don't need me now.

Don't get me started on what it means to be alive.
You're lying to yourself and then still you act surprised,
cause you're scared. 
Can't come to terms with what you are the wolves,
in sheep's clothing will only lead so far.
 You'll wait and they'll go,
cause in the end we all end up alone, 

Let love bleed red.

Fast mellan fyra vista vägger, som suger luften ur mig mer och mer för varje andetag jag tar.
Och även fast jag låter mina tankar klarmra fast sig vid dig, så känner jag ingen skillnad.
För vi nådde den punkten, där man satsade allt, eller bröt av helt, och jag ville inte längre.
Och du har säkert någon annan nu, som låter sina tankar klamra fast sig vid dig.

Med himelsstoft mot ryggen & tusen fingrar upp till gud.

I min spegelbild så smälter ordet "sjuk", i händer som en gång var ett barns.
Jag teg mig känslig & svalt mig snygg, med himelsstoft mot ryggen & tusen fingrar upp till gud.

Lycka.

Kommer ihåg hur jag brukade springa med vinden,
hur jag brukadee tänka på dig och få rysningar.
Men jag får inte samma glädje av verken dera längre.
RSS 2.0