Everything we had

Det här blev slutet på allt vi haft, slutet på alla löften och på all tillit.
Löften om att vi skulle klara av allting, bara vi hade varandra.
Vi hade blivit så sköra.
Och efter fyra månader av vinter, kärlek och tårar, så såg jag oss igårkväll.
Jag var rädd och du var trasig. 
Jag tog din hand när du gick iväg, men du var lika kall som alltid.
Lika kall som vinden som susade omkring oss.

"Än finns det tusentals tårar kvar, och dom var dina att ge vem som helst.
Dom är de dyrbaraste smycken du har, så be aldrig om ursäkt igen.
Och snart finns det inga tårar kvar.
Jag kastar stenar i mitt glashus, och kastar pil i min kuvös.
Nu är jag livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö."


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0