Ett seriöst inlägg för en gångs skull.

Känns som att allting kommer tillbaka, plötsligt befinner jag mig i gamla lokaler, fullt med folk som känner varandra, fast jag inte känner en jävel. Plötsligt har jag kontakt med gamla kontaker som inte har hört av sig på flera år. Och allt detta svider någon djävulst. Jag klarar fan inte av det. Jag befinner mig i ett tomrum igen, där allting är som vanligt, fast ingenting är som förut. Där jag inte känner av någonting, inga känslor som tittar fram, eller blickar som är som de brukade vara. Jag känner mig ensam helt enkelt. Ensam i allt detta som brukade vara så perfekt för mig.

- I'll try to keep the world behind, utill my head is clear. Draw a new skyline. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0