Älskade, älskade du.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart, men du är oförstörd för mig.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går, och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår, och aldrig älska dig igen.

Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem, där är himlen lite närmre för mig.
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt, dit kan jag gå och sakna dig.

Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv, och allting liksom kräver mera nu.
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade älskade du.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0