frost

Jag saknar oss båda två, men kastar mig ändå 
handlöst i den kroppsvarma kvicksand som kärlek är 

Sommaren knyts ihop, lätt gulnade löv dansar trött trottoaren fram 
Nattfrost till middagstid, vintern kommer sluka oss igen 
Den kommer sluka oss igen ..

Facitenligt precis som Vasa, så kommer vi att sjunka,
u
tan ens få tid att hålla andan, gröngrumligt ser jag dig i dunklet 
Det spränger inuti, om det finns någonting ovan oss 
Jag ber dig att: Ta mig från kärlek 

Dra mig ur denna kroppsvarma kvicksand,
s
om skänker mer sorg än den sänder mig glädje 
Det är sorgligt men sant, men jag har ingen chans 
Så ta mig, ta mig, ta mig från kärlek 
Jag har ingen chans, ingen kraft att sätta emot 
Inget från att ta spjärn, ingen tro att falla platt på 
Jag har ingenting. Jag har ingenting alls


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0