bäst att du håller mig hårt för jag har en tendens att ramla.

Resan var målet hela tiden, för dum för att vända
man lär sig av varenda misstag, vi är överens
vissa av oss lär sig lite saktare, gör dom igen
så varför blir jag ignorerad när jag behöver din hjälp
brakat genom isen är du rädd för att bli blöt eller?
jag behöver nån att luta mig mot en sekund
om du kallar mig din vän så säg att det borde va lugnt
står du vid min sida även fast det jag gjorde var dumt
vill du sitta på din egen kant fast bordet är runt?
när man inte orkar gå nå mer än hundra meter
och mjölksyran börjar bli för mycket, pumpar benen
och dom tunga stegen börjar svikta på en sanna ord
finns du där och tar emot mig den dagen ja faller ihop?

Jag behöver inte mer än nån som vet vart jag ska
aldrig mera svansen mellan benen treva tillbaks
kan du bara ge mig tid, snälla ge mig ett tag
ett litet löfte som du faktiskt håller kan rädda hela min dag
du och jag vill hitta skillnader, är likadana
dragna gränser finns bara för den som ritar kartan
skulle man kunna få en hand av någon lycklig själ
fötterna fyllda med blåsor är det för mycket begärt?
någon som får hålla i mig medans jag får hämta andan
bäst att du håller mig hårt för jag har en tendens att ramla.

Var tar man vägen sen när världen rämnar
När alla punkter blivit prickade och själen rensad
Kan inte mäta mig med nån, jag går på vägen ensam
Tiden är min enda konkurrent som ens är värd och nämn



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0