Det fanns en tid då vi stannade uppe hela nätter, bästa vänner som pratade till gryningen.
Jag trodde aldrig att vi skulle sluta i smärta, eftersom ditt namn är som tatuerat över mitt kalla hjärta.
Jag tror på oss & jag vill att det ska funka, men "these times are hard". Men äntligen efter alla
dessa år, har jag en känsla av att vi möts, för första gången. Nu vet vi hur vi ska få det att
fungera när det smärtar, för när man drar sig själv upp, blir man kastad ner igen. Och vi ler fast vi
är nära på att gråta, dessa tider är svåra, & det gör oss galna, ge inte upp om mig, älskling.