Du skiner lika starkt som solnedgången på dom kalla höstkvällarna.
Du värmer lika mycket som dom varma sommar dagarna.
Du är lika vacker som snön den kyliga vinterns frost.
För mig är du underbar rakt igenom, tiden stannar när du rör vid mig.
Lova mig att tänka på oss som en tid så vacker, så ljus. 
Jag saknar dig inatt, du fick mig känna sympati när allting vart åt helvete.
Lika vacker som vinterns solnedgång, vårens milda kvitter & höstens starka färger är du.
Jag ska bygga en bro mellan oss så vi alltid kan gå till varandra, träffas utan att alla andra stör.
Bara du, jag & gartulycktornas svaga sken. Utan dig ska jag tina bort, förtäras i musiken.
Jag skulle sakna den när blicken som får mig ur balans, dom där kramarna som är så mjuka,
dom där kyssarna som får mig att smälta. Jag vill inte sitta mellan dom här gråa fyra väggarna &
sakna dig, men saken är den, att jag saknar dig jämt. Jag skulle kunna dö för dig, men det är väl så
att man måste kunna leva för någon, för att sedan kunna dö för den. Jag minns första gången 
vi kysste varandra, första gången jag höll din hand, ville aldrig släppa den.