Ser tillbaks och minns orden du viskade "Lilly, du var bättre förr".

Fokuserad som fan, men jag fumlar ändå. Det kan vara frustrerande att vara jag, det kan det verkligen.
Jag har tiotusen olika saker som pågår i mitt huvud samtidigt, och jag vill få dem ur mig på tiotusen olika sätt.
Men allting är inte så jävla rakt, vissa saker ska man inte yttra men de flesta måste man bara skrika ut till världen.
Som hur speciell den där personen är, eller hur jävla bra du mår. Hur jävla viktigt det är att alla ska få veta
exakt hur trött du är på världen och hur bara alla förutom du ska sitta ned, hålla käften och bara lyssna.

Lyssna på tystnaden.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0