Förtrollad, bunden, tappa hjärtat i knät.

Det kanske är meningen, att man faller isär för att kunna bli hel igen. Det finns inget jag och du som kan ta mig ur denna hagelskur.
Och när det regnar,
vill jag bara fly. kan inte dansa under mitt paraply. Nu har det blivit såhär, vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.
Jag skriver det hära, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära. Känslan brast och nu när du är borta behöver jag änglavakt.
Jag låter dagarna dö, för jag saknar din röst. och allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
Vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra smågalna sommarnätter?
Jag ville bara vara lite bättre, vindarna kommer jag svarade på direkten. En klen tröst att jag ser dig ibland.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0