Dragit ner mig själv på det mest magiska sätt.

Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver får du ingen hjälp alls.
Tänk alla gånger jag suttit med gråten i min hals, gått ner i depressioner, då mår man kasst.
Ensamma hemmakvällar med mig själv och ingen annan, fast i sällskap med mina tankar lät jag timmar vandra.
Torkar tåren efter alla det där dumma gångerna som jag fått mitt hjärta krossat, och alla de som bara varit vän på låtsas.
Tänk alla gånger som dom sagt att dom ska hjälpa mig, sagt att dom ska älska mig, vad hade jag förväntat mig.
Men saker blev som dom blev, mina problem, blev saker som förändrat, det som fått mig att le.
Tänk alla gånger jag mått dåligt, men inte orkat gråta, gjort saker som inte går att förlåta.
Dagar jag tänkt på det hatet som getts, som har dragit ner mig själv på det mest magiska sätt.

- Slutade aldrig att kämpa men du gick, så alla våra löften e det du som har brutit. Jag knatar i cirkeln.
Försöker att bygga men har inget virke. Livet det faller i delar så jag strerar i motvind. Känner inte alls igen mig.

Snart har jag nått min botten och jag måste få landa. Jag bara måste få andas.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0