Jag är på väg att träffa botten och jag bara älskar det.

Finns inget här att hämta, bara misär och längtan, så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam.
Försöker kväva känslan, men jag längtar hem, dom sjunger om att dekadens är min bästa vän.
Och det slår mig när orden kommer ur min mun, hur den här staden dödar dig när du är ung.
Nu är det bara väntan, inget kvar att hämta, kan stå i mitten av stan och ändå vara ensam.
Och sundsvall är vackert, men inte mycket mer. Tryggt och stelt och det ger mig ingen lycka mer.
För hela staden äcklar mig men jag är dum och stannar, så ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer.
Alla drömmarna dom stulit och sen dratt i smutsen, så man har gett upp en efter en för en plats som vuxen.
Finns ingen nostalgi, bara ett låtsasliv. Jag måste göra nåt snart innan jag får panik.
Finns inget kvar att nämna, bara en stad att bränna. Så håll ut lågorna så länge det finns gas i tändarn.
Och jag vill inte verka obstinat, men jag älskar att hata den här fucking stan.

I broke his heart. As i pulled apart his theories,
as I watched his growing weary. I pulled his apa



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0