Svartgrå blick, världen saknar färg.

Regnet slår mot mitt fönster som en sång vi brukade sjunga.
Dina mörka ögon är föralltid fastklistrade i det känsliga fiber som är mitt minne.
Vattendropparna påminner mig om de falska ''jag älskar dig'' som du brukade mumla till mig.
jag försöker men jag kommer aldrig att betyda så mycket som du gör för mig.
Det är sjukt hur man någon gång blir extremt nära någon, och senare blir denne som en främling.
Att man kommer gå förbi utan ett ord. Utan en enda tillkännagivande blick.
Den person, som en gång kände dig så bra, som en gång visste om dina rädslor,
dina behov, dina drömmar, ditt förflutna. Går nu förbi dig. Ser nu igenom dig.

- You lost my trust.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0