Alla förnekelserna hopas till en järnridå.
När meningen försvinner och funderingarna startar
Fattar jag vårt öde inte eviga på kartan
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar
Alla står i centrum och ideligen prövar
Sprider det jag skördar metaforen e charmen
Med sympati för alla som vill sätta nålen i armen
Förbättra går det för larmen blir starkare varenda dag
För många lever här och nu med knarkare som sanna jag
Men ingen vill va med för alla lever för sitt eget
Alla väntar tittar runt men jag vill se det första steget
För jag är inte bättre bara vilsen utan kunskap
Fattar inget innehavar skilsen för ett dumt val
Tills den dag sjungit klart lever jag för detta
Att spotta vad jag känner som min vrede har berättat
Nu i ledet e jag detta klättrar uppåt för att stanna
Känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas
När meningen försvinner och funderingarna startar, fattar jag vårt öde inte eviga på kartan.
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar, alla står i centrum och ideligen prövar.
Sprider det jag skördar metaforen e charmen, med sympati för alla som vill sätta nålen i armen.
Förbättra går det för larmen blir starkare varenda dag, för många lever här och nu med knarkare som sanna jag.
Men ingen vill va med för alla lever för sitt eget, alla väntar tittar runt men jag vill se det första steget.
För jag är inte bättre bara vilsen utan kunskap, fattar inget innehavar skilsen för ett dumt val.
Tills den dag skrivit klart lever jag för detta, att skriva vad jag känner som min vrede har berättat.
Nu i ledet e jag detta klättrar uppåt för att stanna, känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas.
Timmar skingrar denna dag jag lever i en annan tid, jag vandrar än på samma stig det e samma liv jag handlar i.
Förvandlar tid till nostalgi men ey det händer ingenting, det är samma tankar hela tiden tack till vänner runtomkring.
Bläcket rinner väck försvinner jag hinner ta mindre krav, än idag springer jag runt i denna cirkelstad.
Om och om igen e jag tillbaka där igen, vill kunna känna sympati att den jag hatar är min vän.
Men jag skriver här igen och flera gånger har det varit, som jag inte pallar trycket mina texter lever farligt.
För ångest är min vardag och det här e min behandling, texten är mitt sätt och jag väntar på förvandling.
Psykar min hjärna vill dyka mot stjärnan från kalabalik, vill stanna min tid nå himlen för alla vill dit.
Jag vet inte vad som väntar vad som kommer att hända, det gör mig rädd och det ni hör nu är min ånger som bländar.
Jag vet inte vad som väntar vad som kommer att hända, det gör mig rädd och det ni hör nu är min ånger som bländar.
Mitt eget inre som jag slåss med varje dag, jag kastar loss mitt sanna jag det är ett måste för ett tag.
Jag hoppas på förändring men väntar under tiden, på mitt liv jag lever i och sen jag kämpar än i striden.
Men det här e vad jag kan att smycka blocket med det blå, så jag känner efter vinden vänder rocken nu och går.
Kommentarer
Trackback
