Vi har nått en punkt, då man antingen satsar allt, eller bryter helt.
Vi förlorade ett spel, ett spel på liv & död. Så nu ligger vi här, döda på insidan.
Andetag för andetag, kalla som frost. Ord, löften om oss. Tinar bort.
Du tystade mig & tog mitt språk. Vi lämnade varandra i skrik & bråk.
Och vi hittar aldrig tillbaks, ett år har gått. Och det enda vi har kvar, är järnvägsspår.
Vilsna som oss, förvirrande blickar. Frusna tårar, darrande ben.
Ingen sol för oss, bara mörker & skuggor. Minnen & stunder, flyger bort.
Det kanske aldrig var meningen, framtiden var inte för oss.
Andetag för andetag, kalla som frost. Ord, löften om oss. Tinar bort.
Du tystade mig & tog mitt språk. Vi lämnade varandra i skrik & bråk.
Och vi hittar aldrig tillbaks, ett år har gått. Och det enda vi har kvar, är järnvägsspår.
Vilsna som oss, förvirrande blickar. Frusna tårar, darrande ben.
Ingen sol för oss, bara mörker & skuggor. Minnen & stunder, flyger bort.
Det kanske aldrig var meningen, framtiden var inte för oss.
Kommentarer
Trackback
