Du är precis lika ensam som jag.
Du utandades mitt namn en gång som en ledsam låt du ville sluta spela, låta det varsamt landa på mina
läppar och smaka som vodka och ånger eller kvardröjande cigaretter. Berättade jag någonsin hur
många gånger du brukade lämna mig med röda och våta ögon? Nej, jag har inte tillräckligt med mod för det.
Tänk alla gånger som ni sagt att ni ska hjälpa mig, sagt att ni ska älska mig, vad hade jag förväntat
mig. Men saker blev som dom blev, mina problem, blev saker som förändrat, det som fått mig att le.
Tänk alla gånger jag mått dåligt, men inte orkat gråta, gjort saker som inte går att förlåta.
Dagar jag tänkt på det hatet som getts, som har dragit ner mig själv på det mest magiska sätt.
läppar och smaka som vodka och ånger eller kvardröjande cigaretter. Berättade jag någonsin hur
många gånger du brukade lämna mig med röda och våta ögon? Nej, jag har inte tillräckligt med mod för det.
Tänk alla gånger som ni sagt att ni ska hjälpa mig, sagt att ni ska älska mig, vad hade jag förväntat
mig. Men saker blev som dom blev, mina problem, blev saker som förändrat, det som fått mig att le.
Tänk alla gånger jag mått dåligt, men inte orkat gråta, gjort saker som inte går att förlåta.
Dagar jag tänkt på det hatet som getts, som har dragit ner mig själv på det mest magiska sätt.
Kommentarer
Trackback
