Hela min existens, jag jagar nånting nästan jämt.
Det kan va kickar eller lugn  bara det tar mig ifrån mellanläget
som står för en stund jag klarar inte av det.
Var det det här vi offrade allting för att komma fram till
det måste  finnas något mer än det de kallar sanning
Det måste finnas något mer än att  förfalla sakta, men vi gör sönder oss själva precis som alla andra.
Vet inte vad vi springer från men vi finner inget så, vi bara cirkulerar utan riktning eller mål.
Vi blundar, det är enkelt å va dum och  korkad och vara ansvarslös så länge man är ung och orkar.
Om inte bomben  tar oss så gör nog festen det. Finns inget som är lagom, finns inget nästa  steg.
Finns inga sunda vanor, finns bara ensamhet. Finns inga planer och det  utplånar mig nästan helt.