Där satt jag, utittad och stel, lika stel som rymden.
Jag är så tom, det är så man blir efter dagar med ett konstant vatenfall på kinderna.
Alla vill väl ha dig nu, i världen är du bara någon, men för mig är du världen.
Jag har knappt haft dig i mitt liv, men du har tagit all min tankekraft.
Hur kommer jag någonsin kunna le igen, när jag bara är en i mängden för dig.
Hur kan världen kännas så iskall, suddig, och meningslös, när det finna platser
kvar i vintergatan som jag aldrig kommer att få se?

"Du älskar henne så djupt, så djupt, att det är svårt för någon annnan att ta plats".