I'll never be good enough.
Jag är kaos, det är det bästa sättet att beskriva mig på.
Jag hatar hur du brukade sluta prata med mig i flera dagar och lämna mig undrandes över vad jag hade gjort fel
men långsamt börjat komma över dig när du helt plötsligt, som om det vore ingenting, börjat tala med mig igen
och jag hatar hur jag faller för den här dumma rutinen om och om igen.
Så insåg jag att jag kanske aldrig berättade för dig hur bra jag är på att se när du är ledsen.
Och jag kanske aldrig berättade för dig hur bra jag är på att behålla hemligheter.
Och även fast dina hemligheter och önskningar väste ur din strupe lika lätt som röken från våra
Lucky Strike vi köpte tillsammans den där kvällen så litade du nog aldrig riktigt på mig.
Och jag sprang nog för fort för dig, dina lemmar blev alltför trötta alltför fort för att hinna med mig
och mina snabba andetag. Och kanske råkade jag springa iväg från dig någonstans.
Jag ville gråta, men ingenting kom ut.
Det var bara en sorts ledsam sjukdom, sjuk ledsamhet,
när du inte kan må mycket sämre. Jag tror du känner igen det.
Jag tror att alla känner igen det då och då, men jag har känt det ganska ofta,
för ofta.
Kommentarer
Trackback
