Ur en dimma av vakna nätter.

Den här lyckan är skör som glas.
Vill landa, vill inte vara med i leken,
för lycka är att fly bort ifrån verkligheten.
Vill aldrig landa, vill aldrig någonsin hitta marken,
vill fortsätta sväva över gatan i den stilla natten.
Under kometerna som växer över himlavalvet,
den sista dansen kommer snart, jag är säker på det.
Och allt jag har är en dröm och en hand full vänner.
Undergången kan vara vacker om vi bara vill.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0