Februari i Augusti.

Vi träffades någon gång på vintern,
för du var alltid lika kall som den nya snön.
Eller var det någon gång på våren,
för du var alltid lika lugn, som fåglarnas kvitter.
Eller det kanske var på sommaren,
för vi hann aldrig spendera höstkylan tillsammans.

Du höll mig alltid varm när minusgraderna bet i kinderna,
du höll mig alltid säker när snön föll utanför mitt sovrumsfönster. 

Så om du ser mig nu på hösten, när alla löv ligger tryggt på marken,
tänk på våran Februari, & hur varm du alltid höll mig enda fram till Maj.

Tänk på alla gånger vi sagt att vi aldrig skulle lämna varandra,
tänk på alla gånger vi inte skulle lyssnat på andra.
Tänk på alla gånger vi skulle hållt ihop,
när allt annat gick isär.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0