Allt de där som lämnat själen oförstörd,
har alltid lämnat mig så oerhört oberörd.
Vi föddes precis när lågan flämta, utan en framtid som går att rädda. Som en del utav den splittade medelklassen, springer vi med vinden i fredagsnatten. Som avsatta kungar och drottningar, i skörden av dumma förhoppningar. Och månen lyser när hjärtat briser, i våran eviga jakt efter exorcisten.
Du hade armarna runt hennes hals, men du menade inget alls. För allt är en lek för att skydda hjärtat. Så din kärlek är att singla slant. Med massa blödiga människor, och du är så färdig med känslor. Och jag minns hur du viskade att ingen kan ha dig, men alla kan få dig.
Så vi fortsätta leka att leva.