Och när min tid rinner ut.
Varför skulle jag slösa den,
varför skulle jag slösa den på dig?
Du är för feg och för trasig,
för att bli litad på.
Du är för rädd och för meningslös,
för att bli tittad åt.

Mina händer darrar, jag är skakig i benen.
Jag behöver dig nu, kanske rakt in i venen.
Du har sönder mig, och det gör mig hel.

Det känns så rätt även om allt som vi gör blir fel.
Jag har tappat greppet, vet inte in och ut.
Jag kan ha trampat snett, men det här är sinnessjukt.
Och jag vill älska dig, men jag vill slå ihjäl dig.
Vill ha dig ur mitt liv, men något står ivägen.
Det är ett krig, varje dag skjuter vi ner varandra.
Öga för öga, tills ingen av oss ser den andra.

Jag trampar i kvicksand medan du drar ner mig,
jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig.
Jag vägrar släppa taget, jag kan inte hjälpa det.
Jag är på väg att träffa botten och jag älskar det.
Försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig, min älskling.
Du är min last, min börda, min förbannelse, min frälsning.
Du är mitt liv, min luft, mitt allt, min ända vän.
Du är påsen, pulvret, skeden, nålen, tändaren.
Du är sanningen och ljuset som gör mig troende.
Du är mitt gift, mitt knark, min drog och mitt beroende.

Elda skeden, knyter skärpet tills jag känner venen.
Svett och feber, jag behöver dig ikväll, jag ber dig.
Du är mitt heroin, jag kan aldrig få nog i kroppen.
Jag har dig och hela ditt väsen runt i blodomloppet.
Så ge mig subutex, metaton, oavsett,
så dras jag till dig, för du är min enda drog.
Vi är jing och jang, allt eller inget alls.
Bipolära, aldrig mitt imellan, ingen kant.
Ta dig ur mig så jag söker dig konstant,
du är mitt allt och det dödar mig långsamt.