Serotonin.
Stog i trappan med sådan där poetiskt musik i hörlurarna, som det brukar spelas i dom där tonårsfilmerna jag brukar fördriva mina sömnlösa nätter med. Och röken som flydde ut ur min mun, reflekterades i ljuset från de ljusgråa molnen som täckte himlen över mig. Och tankarna som gick igenom mitt huvud, enda tills röken tonats ut, var hur otroligt ensam jag ständigt känner mig, även med en hand full vänner.
Kommentarer
Trackback
