The face I came to know is missing.
Och varje dag, när ingen fanns omkring.
Låg hon i sängen i timmar, fäst med blicken i taket, med ett hjärta som skrek och tryckte i hennes bröst. Hon kände hur bitarna skar och rev innanför huden & hon hade aldrig känt sig så här trasig innan. Hon tänkte på hur hennes värld brukade kretsa runt varje andetag han tog, och på hur allt han sa kunde påverka henne lika lätt som hon själv kunde. Hon tänkte på hur hon såg han sippra genom hennes fingrar & på hur stark han brukade få henne att känna sig. Hon tänkte på hur hon brukade drömma sig bort i hans famn, och hur dom brukade ligga och trängas i hennes alldeles för lilla säng, och kanske var hennes plats i hans hjärta också för liten.
Nu delar dom ingenting länge. Inte tillit, inte långa midnatts-telefonsamtal, inte kärlek, inte ork, inte vänner. Ingenting.
