Gjorde mycket fel och sårade många, samma sak men nu är drogerna tunga.
Då jag på riktigt tog mitt första andetag,
drakarnas stad där öppnades jag.
Formades och blev en del av skiten,
minns min första skejt från lekbiten.
Tjafs i skolan, höjde rösten.
Först i min grupp att få en första puss.
Sprayburkar och öl intog vi mera,
det var tiden jag blev introducerad.
Trött på allt jag gjort hårt,
jag ordnade krom och målade godståg.
Först av de fyra elementen som lämnades först,
nu är rap närmast mitt bröst.
Allt var möjligt och drömmarna stora.
Allt annorlunda, du kan kalla det mognad.
Kommer ihåg hur kall vintern var,
kommer ihåg hur det känns med inget ansvar.
Inget var mitt fel,
alla riktiga heads ställ er upp –resten sitt ner.
Ni vet det jag kallar mina boys
aldrig seriöst inget annat än skoj.
Fanns inga råd jag lyssnade till,
gjorde illa det jag gillar som systrar och familj.
Men vad av den gamla hannes har lämnat?
Egentligen vad har förändrats?
Alla fel och brister
grejer och fan fortfarande samma state of mind.
Gjorde mycket fel och sårade många,
samma sak men nu är drogerna tunga.
Det är bara sånt man hör, så vi gör,
någon som dör, någon som föds.
Antar att det är så här att växa,
så mycket det här jag försöker att texta.
Många historier, många som gömts.
Många misstag och snedsteg som glömts.
Frost på backen, är kär i lukten.
Svär det är nått i luften.
Älska mitt Norrland.
Och kan känna att dessa känslor aldrig kommer torka.
För det jag förlitar mitt liv till,
men pusslet passar inte med bitarna hittills.
Allt är bra ifall du undrar,
men vill fortfarande dra mig undan.
Vill kasta mig in i ån
känslan den är svår att sätta fingret på.
Sanningen biter mig ärligt men
sen visas det kärlek och livet är härligt igen.
Så många som bryr sig,
men det finns nån mörkare makt som styr mig.
Har respekt för hjärtan.
Blöder nog, som mammas tårar efter min överdos.
Vill inte skada, vill inte hata
vill inte bara vara någon som pratar
vill inte ha gråt
vill vara den som du kommer till när allt är svårt.
Det är så.
drakarnas stad där öppnades jag.
Formades och blev en del av skiten,
minns min första skejt från lekbiten.
Tjafs i skolan, höjde rösten.
Först i min grupp att få en första puss.
Sprayburkar och öl intog vi mera,
det var tiden jag blev introducerad.
Trött på allt jag gjort hårt,
jag ordnade krom och målade godståg.
Först av de fyra elementen som lämnades först,
nu är rap närmast mitt bröst.
Allt var möjligt och drömmarna stora.
Allt annorlunda, du kan kalla det mognad.
Kommer ihåg hur kall vintern var,
kommer ihåg hur det känns med inget ansvar.
Inget var mitt fel,
alla riktiga heads ställ er upp –resten sitt ner.
Ni vet det jag kallar mina boys
aldrig seriöst inget annat än skoj.
Fanns inga råd jag lyssnade till,
gjorde illa det jag gillar som systrar och familj.
Men vad av den gamla hannes har lämnat?
Egentligen vad har förändrats?
Alla fel och brister
grejer och fan fortfarande samma state of mind.
Gjorde mycket fel och sårade många,
samma sak men nu är drogerna tunga.
Det är bara sånt man hör, så vi gör,
någon som dör, någon som föds.
Antar att det är så här att växa,
så mycket det här jag försöker att texta.
Många historier, många som gömts.
Många misstag och snedsteg som glömts.
Frost på backen, är kär i lukten.
Svär det är nått i luften.
Älska mitt Norrland.
Och kan känna att dessa känslor aldrig kommer torka.
För det jag förlitar mitt liv till,
men pusslet passar inte med bitarna hittills.
Allt är bra ifall du undrar,
men vill fortfarande dra mig undan.
Vill kasta mig in i ån
känslan den är svår att sätta fingret på.
Sanningen biter mig ärligt men
sen visas det kärlek och livet är härligt igen.
Så många som bryr sig,
men det finns nån mörkare makt som styr mig.
Har respekt för hjärtan.
Blöder nog, som mammas tårar efter min överdos.
Vill inte skada, vill inte hata
vill inte bara vara någon som pratar
vill inte ha gråt
vill vara den som du kommer till när allt är svårt.
Det är så.
Kommentarer
Trackback
