Tova.

Sen jag var tio har vi hängt ihop, du var liten och rädd, jag var alltid cool
Du fanns där för mig i vått och torrt, men bort, det har gått för långt för du svek mig,
gång på gång, jag borde ha vaknat och fattat och sett, men jag somnade om.
Jag kan önska att jag aldrig stack, för jag tänker på det varje natt,
men till och med i drömmen så fattar jag att det inte finns något alternativ.
Men alternativet blev att jag pajade mitt liv totalt, för du och jag tillsammans skulle bli din grav.
Gav mig av, jag var tvungen att lämna dig, som Håkan sa: "Jag hatar att jag älskar dig."

Jag gjorde allt för dig, du var allt för mig, så jävla svårt att förstå att det är tack och hej.
Fast det var mitt egna val och dra, jag kunde inte ha dig kvar.
Jag kunde inte stå och titta på, jag tog sönder dig sakta men säkert, det är säkert.
Jag gick och sålde min själ till en drog, ett hål i mitt hjärta, jag hoppas det läker.

Hade handen på flaskan, nu har jag handen på hjärtat, men ändå kan jag känna att hon fattas.
Saknar dig, men jag är lätt och klandra, för jag ser hur du börjar att träffat andra.
Framför ögonen på mig, och det smärtar, för jag kan se hur du får hon att skratta.
Ett hål i mitt hjärta, men du kan ta henne, för det kändes som hon inte ville ha mig längre.

Jag skulle inte heller, 
stanna kvar hos en vän som behandlar mig som skit,
men det gör ont när jag kolla på er där, fast jag vet att jag skulle dödat henne med.
På samma sätt som jag dödade oss två, men du är sommaräng, jag är ett åskmoln,
så vi passade aldrig så bra, och jag hoppas att du kommer komma tillbaka snart.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0