Men i bland hundra sorgsna människor och tända ljus kunde jag inte undgå hur just dina ögon 
fylldes med tårar och hur de krossade ljudet av mitt hjärta,
blev allt högre för varje tår du fällde. 
Men ändå förblev mitt hjärta intakt, för orden du sa har jag nog aldrig förlagt,
så där stog vi i mörkret med skimmret från de tända ljusen, du höll om mig,
och jag har inte känt mig så hel på månader.